Ikon för funktionen lyssna på webbplatsen

Östra Styrans vandringsled

Vid Östra Styrans våtmark finns en skyltad kultur- och naturstig förbi våtmarken, över vacker betesmark, i gammal skog och kring öppna fält.

Två flickor tittar på utsikten från fågeltorn.

Utsikt från fågeltornet vid Östra Styran. Foto: Therese Säfström

Vid Östra Styrans våtmark finns ett högt fågeltorn och en skyltad kultur- och naturstig förbi våtmarken, över vacker betesmark, i gammal skog och kring öppna fält. Leden är cirka 2,5 kilometer lång och utmärkt med röda snitslar och stolpar. Utmed leden finns tio stationer där du kan läsa mer om vad du ser på platsen.

Vandringsleden följer till största delen naturliga stigar. Den svåraste biten är den som går över Trollberget, men den går att hoppa över.  

Vandringsleden ligger cirka en kilometer väster om Ösmo. Leden startar vid parkeringsplatsen som ligger vid vägen ner mot fågeltornet.

»Hitta till parkering vid Östra Styrans vandringsledlänk till annan webbplats

Kulturhistoria i området

Under förhistorisk tid hade varje gård eller by sin egen ättebacke, sitt eget gravfält. Gården och gravfältet låg ofta i nära anslutning till varandra på mark som inte kunde utnyttjas till annat, den s k ”hammaren”. Ofta är de gamla gårdstomterna desamma som nyttjas idag. Många gravfält finns också kvar, många gånger genom att de använts som betesmark. Boskapsskötsel och jordbruk var de viktigaste näringarna under järnåldern. Åkerbruket skedde med hjälp av årder, först på 1800-talet kom järnplogen och man kunde börja utnyttja även styvare jordar effektivt.

Eftersom gårdar och gravfält låg tillsammans kan vi idag spåra den forntida bebyggelsen. I närområdet finns idag 13 stycken gravfält. Av dessa är ett kommunens största med ca 250 anläggningar. Antalet gravar anlagda på dessa gravfält tyder på att detta har varit en tättbefolkad trakt under järnålder. De är anlagda under loppet av 1 500 år. Stymninges stora gravfält antyder att det kanske inte har varit något vanligt gårdsgravfält utan att det eventuellt fungerat som samlingsgravfält för en större by.

Genom sitt läge vid sjöarna har gårdarna legat centralt i bygden. Vattnet var den tidens viktigaste kommunikationsled. Östra Styran hade utlopp genom Sorundabygden upp mot Fituna. Men här finns också spår av en av våra äldsta landsvägar. Vägen ner mot Djursnäs är mycket gammal och kantas av runstenar. ”Runstensvägen” kan följas från Djursnäs och en förmodad hamnplats, upp genom Sorunda till Norr Stutby.

Runstenar

Runstenar är inte vad vi menar med gravstenar. De utmärker inte någon grav utan är en minnesskrift efter någon avliden. Men inskriften är lika mycket en manifestation över de levande, de som reste stenen. Seden att rista in runor på stenar eller fasta block uppkom under första delen av 1000-talet. Inskriften är ofta mycket knapphändigt gjord, någon reser stenen efter någon. Men man är alltid noga med att ange sitt släktskapsförhållande till den döde. Runstenarna har tolkats på olika sätt. Man har tänkt sig att de utgjort någon typ av arvsdokument, stenarna restes ofta där de kunde ses av många. Alla runstenar i vår kommun är kristna, antingen genom ett kors eller att inskriften avslutas med någon bön. Man kan tänka sig att de visar att familjen antagit kristendomen och börjat begrava sina döda på den kristna kyrkogården. Att inte bli begraven bland sina anfäder var ett stort steg att ta och kanske reste man istället en runsten i närheten av ättebacken för att befästa minnet av den döde bland förfäderna.

Ortnamn

Även ortnamnen kan användas för att spåra bebyggelsens lägen och ålder. Namn som syftar på någon naturlig enhet i landskapet, t ex Berga eller Gryt, anses höra till de äldsta. Även namn som slutar på –sta anses vara gamla. Sta-ändelsen betyder plats där någon stannat eller slagit sig ner, ”boplats”. Förleden i namnet är nästan alltid ett personnamn. Dessa namn anses vara ca 2 000 år gamla. Runt sjöarna Östra och Västra Styran finns byarna Vansta, Lyngsta och Blista. Alla tre med stora gravfält på sina ägor. Andra stora gårdar etablerade redan under förhistorisk tid är Krällinge och Stymninge.

Gravskick

Gravskicket under järnåldern var likbränning. Den döde lades tillsammans med sina personliga tillhörigheter på ett bål och allt brändes. Sedan sopades askan ihop och placerades i en kruka som man byggdes en stensättning över. Den runda stensättningen är den vanligaste gravmarkeringen under järnålder men även högar, rektangulära- och tresidiga stensättningar, treuddar, skeppssättningar och resta stenar förekommer.

 

Om projektet Östra Styran

Då södra Södertörn steg upp ur havet för mer än 4000 år sedan visade det sig att inlandsisen hade efterlämnat en bygd präglad av lerdalar med grunda sjöar och våtmarker mellan mäktiga rullstensåsar. Våtmarkerna dominerade landskapsbilden så markant att man tror att namnet på en av de två socknarna på södra Södertörn – Sorunda – från början kan ha betytt ”hundaret med dymarkerna”.

Under 1800-talet växte befolkningen snabbt. Liksom på många andra håll såg man möjligheten att förvandla våtmarker och grunda sjöar till odlad jord. Av Sorundas ”dyar” återstod år 1870 endast sjösystemets innersta, sydligaste del, sjöarna Västra och Östra Styran.

Östra Styran var ett våtmarksområde kring en grund sjö med en klarvattenyta på ca 160 ha. Utdikningen av Östra Styran påbörjades 1877 då ett utlopp upptogs förbi Väggarö i Sorunda. Sänkningen var helt genomförd kring år 1890 men gav ett förhållandevis magert utbyte i odlings- och betesmark.

Delar av den åkermark som skapades var fortfarande i produktion ett gott stycke in på 1950-talet, men därefter var det inte längre ekonomiskt försvarbart att hålla diken och överflöden i stånd. Sedan 1960-talet har naturen successivt återtagit mycket av vad människan en gång erövrade.

Vattenståndet i Östra Styran har stigit och området har åter blivit en våtmark med såväl sumpskog som klarvattenytor och strandängar. Samtidigt har växt- och djurlivet genomgått en dramatisk förändring och utveckling. Antalet fågelarter, varav många hänsynskrävande, sårbara eller till och med sällsynta har successivt ökat liksom jaktbar fågel och annat vilt inklusive en bäverkoloni. Trots detta återstår mycket arbete för att restaurera Östra Styrans våtmarker. Projektet drivs helt på ideell grund i föreningsform.

Föreningen Östra Styrans Våtmarker

Föreningen Östra Styrans Våtmarker bildades 1992. Bland medlemmarna återfinns såväl markägare som kringboende, ornitologer och andra med intresse för miljö- och naturvård. Sedan arbetet började har föreningen bland annat inventerat våtmarkens topografi, växtliv och djurliv. En regleringsanordning har anlagts med vars hjälp vattennivåerna vid olika årstider kan kontrolleras och arbetet med att restaurera områdets avvattningssystem har påbörjats.

Projektet Östra Styran vill vara ett exempel på hur aktiv miljö- och naturvård kan inordnas i en levande landsbygd. Därför är Östra Styran inte bara ett naturvårdsprojekt utan också ett projekt med förankring i jordbruk, jaktvård och friluftsliv.

För att göra Östra Styran tillgängligare för allmänheten har tillfartsvägar anlagts och ett fågeltorn har byggts. Dessa arbeten har genomförts i samarbete med bland andra Nynäshamns kommun och med ekonomiska bidrag från såväl kommunen som landstinget och privata organisationer och företag. Man har också utfört muddringsarbeten för att öka klarvattenytorna och förbättra vattengenomströmningen.

Björkbacke i höstskrud

Vandringsleden vid Östra Styran.

Flicka går mot fågeltorn

Fågeltornet vid Östra Styran.

Sidan granskad 2019-06-19

Sidansvarig:

Nynäshamns kommun 

Bild för besökadress

Stadshusplatsen 1

Bild för postadress

149 81 Nynäshamn

Nynäshamns kommun
Stadshusplatsen 1
149 81 Nynäshamn

växel 08-520 680 00
fax 08-520 140 08

kontaktcenter@nynashamn.se

Journummer
Hitta hitlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Om webbplatsen

Kommunens logotyp