Så fungerar kvävereningen

Denna process är syrekrävande och gynnas av att dammarna omväxlande fylls och töms. I den nedre våtmarken hålls vattennivåerna mer permanenta, vilket leder till sämre syretillgång. Här trivs de bakterier som utför kväveomvandlingens andra steg, denitrifikationen.

Det näringsrika vattnet ger en kraftig växtlighet, vilket gynnar reningsprocessen. Vass-växterna fungerar som påväxtyta för de bakterier som sköter nitrifikationen. Bakterierna gynnas också av det syre som undervattensvegetationen producerar genom sin fotosyntes. Döda växtdelar utgör en viktig energikälla för denitrifierande bakterier som lever på att bryta ner organiskt material.

Många växtarter har utvecklats ur jordens slumrande fröbank och från den befintliga vegetationen. Andra särskilt önskvärda arter har tillförts våtmarken genom en omfattande plantering och sådd. För att gynna den växtlighet och de processer som eftersträvas kommer våtmarkens ytor att underhållas genom bl.a. slåtter. Skötselåtgärder som dessa gynnar också det rika fågellivet.

Avloppsvatten som passerat det kommunala avloppsreningsverket kan fortfarande innehålla en del smittämnen. Den övre delen av våtmarken har därför avskärmats med staket och tät vegetation. Inom våtmarkens inloppsområde råder också tillträdesförbud för allmänheten. Du som besöker våtmarken ombeds därför följa den väganvisning som anges på skyltarna i våtmarkens övre del.

Utloppet, Foto:Jörgen Måhlgren